FORMSNACK

Idag var jag på ett förfärligt eländigt humör, och inte blev det bättre av att vädret var urtrist. Jag tyckte att någon sa till mig att det skulle vara bra väder. Nej grafitgrå himmel hela helgen, tack, tack. Nåja det är i alla fall härligt att det går mot ljusare och varmare tider. Idag var jag och Svenne på gymmet och körde ett riktigt långpass. Jag körde spinning i en och en halv timme för att avsluta med lite härlig boxning med Svenne. Kan det bli bättre? Jag hade mina nya Easytone skor (och hade glömt mina spinningskor hemma) och det var en annorlunda känsla att cykla med sådana. Vet inte om det är att rekommendera, men jag kommer nog ha en hel del träningsvärk i nya muskler som har fått vara med, tack vare skorna. Jag hann dessutom att lyssna igenom bra många låtar och jag har fått lite ny inspiration. Dock är det tydligt att ju tröttare jag blir desto "elakare" och högre musik behöver jag. Hittade en gammal Depeche låt som heter Wrong och det var så underbart att få trampa tungt och hålla med om varenda textrad, för det var så jag kände mig innan det underbara endorfinet börja strömma ut i kroppen.

Ha det gott!

Kram Åsa-Helena

Valde en bild av Hagaparken ifrån i torsdags. Betydligt trevligare väder.

Här är låten Wrong med Depeche Mode
http://www.youtube.com/watch?v=IvfcnpJRf0Q

Nu sitter jag och njuter på min balkong och bloggar efter att våra mammor har varit här och ätit tårta och toscakaka som jag har bakat. Vi firade min födelsedag som var i tisdags. Jag försökte få Svenne att tycka att jag även idag skulle behandlas som ett födelsedagsbarn . Det gick sådär. Han gick inte på det.



Det där med att fira födelsedag när man är vuxen och inte ens fyller jämt är ju ganska fånigt men eftersom jag och Svenne är så pass osociala så är dessa värdefulla tillfällen att träffa släkten på.  Jag är så glad att mamma orkade ta sig hit, eftersom hon har varit väldigt knackig efter att ha blivit liggande på akuten i tolv timmar med tarmvred och därför fått operera bort en bit av tarmen. Det är inte roligt att bli gammal. Hur mycket klämkäcka artiklar och utrop om att åldern inte har någon betydelse vi än matas med.  Hon kämpade sig upp för våra tre trappor utan hiss mötte mig med ett segervisst leende.   ”Jag kände att jag var tvungen att ge det ett försök.” Bra lilla mamsen, bra! ”   Sluta aldrig att försöka!
    

Imorgon är det sista dagen på min första semesterperiod och jag har haft det jätteskönt.  Vi har tagit det lugnt och njutit av vår balkong som har blivit så mycket större efter renoveringen.  Vi har både gurka, tomater, sallad och kryddor. Vi har även fem stycken solrosor.  De odlade jag efter att ha kommit överrens med grannkillen Rickard om att det vore piggt att låta lite glada solrosor stå i bjärt kontrast till alla balkonger som inte har en gnutta grönt. Jag trodde att alla grannar fullkomligt skulle bo på sina fina balkonger, men vi är bara en handfull som använder balkongen. Kanske är alla bortresta, men då har de varit det i många månader nu…

Den här våren har som jag skrev tidigare varit asjobbig och jag var fasligt nära utmattning.  Jag är så tacksam över att jag har så mycket kloka människor omkring mig som kan få mig att inse att jag inte kan leva i 200 km i timmen hela tiden.  Och jag behöver inte komma ihåg tre hela akademiska utbildningar i huvudet.  Jag behöver inte vinna diskussioner med Mattias om livets alla faror.  Jag kan diskutera tills jag blir blå i ansiktet. Det hjälper liksom inte. Och handen på hjärtat hur många lyssnar på sina föräldrar efter att ha passerat puberteten? Det har tagit så lång tid att fatta att jag inte behöver hålla på. Att jag faktiskt förvärrar genom mina diskussioner.  Detta trots att jag som professionell vet det hur bra som helst. Det är annorlunda att vara mamma. Så är det bara.

Jag har så mycket att vara glad över och när jag får tid att hämta andan inser jag det mer än någonsin. Jag är också glad över att jag efter tretton år har haft styrkan att tacka nej till att köra spinning på lördagar.  För jag behöver få vila och ha EN sovmorgon i veckan. Som alla andra. Jag behöver inte vara stålkvinnan, för det är ingen som kräver det. Förutom jag. Det vet jag också som professionell. Hur bra som helst. Och även om något är väldigt, väldigt roligt så kan det bli för mycket ändå. Tyvärr. Kommer att sakna lördagsspinningen som bara attan. Men jag gör det för min egen skull.

Morgonspinningen fortsätter jag med i Solna, tänker ju inte sluta helt med spinning, och jag gläds åt mitt kära Solna World Class där Johnny hela tiden målar, fixar, köper nya maskiner, redskap och med outtröttlig energi förbättrar gymmet.  Och alla nya roliga övningar som jag har lärt mig tack vare honom och hans nya funktionella redskap.  Igår var jag på hans X-Fit och herre min je vilken träningsvärk jag har idag! Men det är en behaglig träningsvärk. En sån där som får en att känna sig så jäkla nöjd.

Kramar Åsa-Helena

Ibland känner jag för att bara sammanfatta veckorna som går. De går nämligen så makalöst fort.
I söndags klev jag upp halv sju för att köra Vasaloppsspinning på WorldClass i Sundbyberg som deltagare och det var väldigt kul men ÅÅÅHHHH så jobbigt! Per Kvarnlind och Margareta Svaneby ledde klassen med den äran. Drygt fyra timmar höll vi på och jag måste säga att efter två och en halv timme var jag väldigt tveksam till hur jag skulle lyckas ta mig i mål. Men när en halvtimme till hade gått så var det ju ”bara” en timme kvar så då var man ju tvungen att fortsätta. På måndagen var det arbeit igen. Upp fem och sätta sig på halvsju tåget till Östertälje. Det var förövrigt Internationella kvinnodagen den dagen. Jelena på jobbet som är ifrån Sibirien berättade att i Ryssland är den dagen en mycket stor högtidsdag där de flesta är lediga från arbetet och männen köper blommor till sina kvinnor. Jag fick inga blommor!! Fast jag fick en påse med en Wasa knäckemacka en chokladbit och en Mer av en representant ifrån VänsterPartiet som stod vid Östertälje station. Tack!

Tisdag: Upp fem. Spinning kvart i sju i Solna. Latade mig kvar i gymmet och masade mig sedan hem. Har nu tagit mig i kragen och ordnat så att jag kan ha mitt rum som jag hyr, lite mer så nu har jag en riktig skrivarlya. Kanon. Lägligt ringde Helena och kom sen förbi och fikade i mitt mysiga rum.  Niklas som jag hyr av satte upp min whiteboard i glas. Mycket nöjd!!

Onsdag:  Samma procedur som måndag. Hade en faslig massa patienter och fick sitta och skriva journal till sena kvällen. Var hemma klockan åtta.

Torsdag: Upp fem. Spinning kvart i sju. Körde Melodifestival tema. Såklart!! Det är ju den tiden på året!! :-) Därefter raketfart in i duschen och sen fick jag hur lyxigt skjuts av Svenne till stationen. Han är bra go min man. Väl framme vid stationen finns ett mycket viktigt moment att klara av nämligen att hinna köpa en svag Caffé Latte och det lyckades jag med.  Väl på pendeln måste jag hålla utkik efter min favoritplats och hugga den och sen drack jag mitt kaffe och läste Läkartidningen ( och halva tidningen Socialpolitik). Väl framme på jobbet var det dags för patient direkt. Påminns om hur mycket jag älskar mitt jobb. Klockan elva nästa patient. Patienten har haft ett rent helvete efter en olycka och är mycket deprimerad. Patienten blev mycket illa bemött hos socialtjänsten sist. Hjälper till med att ringa handläggaren på socialtjänsten. Handläggaren tyckte att jag kunde betala min patients barns mat om jag nu tyckte så synd om dem. Jag har aldrig i hela mitt liv stött på en så arrogant handläggare. Jag blev så arg på handläggaren att min röst hördes in till min kollega. Det slutade med att jag ringde upp hans chef och berättade vad han hade kläckt ur sig och hon blev faktiskt också upprörd över handläggarens beteende. Blir påmind om hur bra jag har det som har ett arbete och är frisk. Det är bara en tunn tunn tråd tillvaron hänger på. Om man inte har en rejäl slant på banken förstås.

Fredag PT klient på E och sen egenterapi. Resten skrivardag. Satt visserligen mest och glodde och skrev, tog bort, glodde lite till men jag är ialla fall på gång:-)

Lördag: Spinning 10.30. Blandad kompott idag. Körde melodifestival och sen lite godbitar från 2008. Lunch därefter terapiklient. 

Söndag: Terapiklient 10.30 därefter skrivardag. Fick litegrann gjort. 

Måndag: Upp 05.00 frukost och iväg till vårdcentralen som för övrigt har blivit framröstad som en av de bästa i landet när patienterna får tycka till. Heja, heja!  

Tisdag: Upp kl. 05.00 frukost och iväg till gymmet. Sov dåligt vilket inte hör till vanligheterna. Tyckte att jag hörde Mattias prata i mobiltelefon mitt i natten men det har jag tydligen drömt, säger han. Det var snorhalt och jag kunde inte cykla. Svenne var en ängel som skjutsade mig och alla mina väskor. Det var så gott som fullt i salen vilket ju ger en sån härlig energi! Körde ett pass med lite lättare belastning och lattjade med Jumping on the hills.
Sen var Johnny som äger gymmet snäll och höll i mitsarna medan jag boxades. Men det var ju ganska löjligt för jag blev ju trött så fort. Hur kan det vara så himla jobbigt!!!?? Sen visade han mig svingar med the bulgarian trainingbag. Och jaaa jag har en himla träningsvärk nu:-) Passade på att sola solarium vilket händer ungefär en gång varje skottår. Det var jätteskönt. Sen iväg till "skrivarlyan" och där satt jag och försökte skriva en intelligent artikel till Bodynytt, men guud så trögt det gick. Tände mina mysiga värmeljus, skrev lite på boken, åt en halv burk ravioli och drack kaffe skrev 10 rader, tröttnade och gick hem. Väl hemma blev jag så rastlös att jag körde ett hemträningspass. Man har ju både hantlar, bosu och pilatesboll hemma så det var ju bara att köra. Jätteskönt!!
Man borde ju köpa en ny spinningcykel men jag tror inte Svenne skulle bli så glad då. Tycker dock att det borde vara naturligt att ha en spinningcykel i vardagsrummet...

Onsdagkväll: Nutid. Precis kommit hem. Svenne har lagat mat. Ska snigelchilla i soffan och glo på TV.
Ja det var lite ur mitt liv.

Kram Åsis

Därefter sparrade Svenne mig i boxning, och det är ju skrattretande jobbigt. Hur kan det vara så jobbigt?!!!
Det är inte klokt. Nåja detta har jag naturligtvis låtit gå ut över mina PT klienter. Klart att de ska boxas!
Efter det följde en skön dusch och bastu och sedan Lennarts eminenta grillspett och jag måste erkänna att jag INTE hade sju rätt idag, fast att jag var så säker när jag gnabbades med Lennart. Jag tyckte nämligen att det var onödigt att han skulle lägga ned tid och pengar på att tippa när jag redan hade satt vinnarraden...

Efter det åkte vi in till favvofiket "Rittan" och satt där och petade med min bokföring. Det är INTE roligt. MEN det blir mycket roligare med en Caffe latte och en bakelse.

Nu ska jag och Svenne äta lite mat och titta på Inglorious Basterds med en av mina favvoregissörer Quentin Tarantino. Vi har också hyrt Mammut av Moodysson och Public enemies av Mann. NÅJA nu ska jag inte ta mig vatten över huvudet. Om jag håller mig vaken på EN hel film så är jag nöjd!

Ha en riktigt skön helg!

Kram Åsis

Åkte ju Hurtigruten alldeles efter nyår och fick se Nordnorge, vilket var en häftig upplevelse. Det blev inte sämre av att jag och mina arbetskamrater gjorde resan å yrkets vägnar och hade konferens och därmed inte behövde betala ett endaste dugg. Givande konferensdagar blev det och MASSOR av intryck. Delar här med mig av några av de vackra vyerna. Tyvärr klarade inte min kamera att göra dem rättvisa.

Vackert, inte sant?


Jag var mycket nöjd över min varma jacka på resan.


Ljusare än så här blev det inte om dagarna. Det gäller det att ha ett gott psyke om man ska orka med att ha det så under en längre tid...


Här passerar vi polcirkeln och många av oss hade skyndat upp i ottan för att få vara med om detta. Vi "döptes" också genom att vi fick en sked med tran som vi fick slurpa i oss. I gengäld fick vi behålla skeden som var graverad med Hurtigruten Hunting the light.



Vi var också på besök i ett vikingahus som var uppbyggt som en exakt kopia av det största vikingahus man har funnit i Norge. Det var så stort att det krävde hela 27 balkpar för att hålla det uppe. Vi fick då i tidsenlig anda smaka mat som man åt på den tiden. På tallriken: lammkött, korngryn, morötter, rovor lingon och kornbröd. Jättegott! I glaset: Mjöd. Mindre gott, men kul att ha smakat :-)


Resan avslutades i det makalöst vackra Trondheim

Nog för att jag brukar tycka att julen är en hektisk tid, men den här går till historien som en av de värsta. Och detta trots att jag har försökt att hålla mig lugn i själen. Att få fem dagar på sig att flytta tillbaka ett helt hem och samtidigt arbeta på sitt vanliga jobb, var verkligen ingen lek. I alla fall inte om man ville kunna bjuda hem folk, som vi ville. Flyttfirman Säkra Händer som vår hyresvärd, Signalisten, anlitade var dock helt fantastiska och hjälpte till med alla möjliga upptänkliga problem som kan uppstå när alla kontakter är utbytta och lamporna inte längre passar eller när väggkontakterna är flyttade och det måste göras hål i bokhyllorna för att de inte ska stå en halv decimeter ifrån väggen.



En lustig upptäckt var att nästan alla i vårt hus ägde en motionscykel av något slag och alla valde att göra sig av med denna. Även jag. Jag slängde min gamla Rebook spinningcykel efter lång och trogen tjänst, till familjens stora glädje. Jag känner för tillfället att jag faktiskt klarar mig utan en egen spinningcykel eftersom jag kör mina pass på gymmet. Får se om jag ändrar mig...


Nu är vi dock installerade och vi hann att få ihop det till julen. Men vilket slit!!!
Nu tänker jag inte tänka en tanke om att flytta på VÄLDIGT LÄNGE!

HA EN RIKTIGT GOD FORTSÄTTNING PÅ JULEN OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

STOR KRAM ÅSIS!!

Så var det avslutning på kursen om Fysisk aktivitet på Recept på GIH och det var med sorg i hjärtat jag sa farväl till alla trevliga och kunniga och engagerade studiekamrater och lärare. Jag kommer nu med förnyad inspiration ta itu med att försöka sprida budskapet om fysisk aktivitet som en effektiv och evidensbaserad behandlingsform på min arbetsplats. Jag behöver dock inte arbeta i motvind för jag hör till de lyckliga få som har glädjen att arbeta på en arbetsplats med ett mycket salutogent tänkande.

Lite intressant forskning som presenterades av Jill Taube och Ing-Mari Dohrn var att om receptutfärdaren själv var fysiskt aktiv så ökade antalet utfärdade recept. Kanske inte så förvånande. Några av hindren när det gällde att skriva ut recepten var att man inte visste vart man skulle hänvisa patienterna med dessa recept.  Det är ju tyvärr inte någon samordning kring detta och det är upp till olika aktörer på de olika orterna att ha FaR aktiviteter.

Många gym har dock hoppat på detta och för de som inte känner att de kan eller vill lägga pengar på ett träningskort för tre-fyra hundra kronor så finns aktörer såsom Korpen som erbjuder träning för en mycket billig penning. I mitt arbete möter jag också en del paradoxer. Det finns de som inte tycker att de har råd att lägga en enda krona på fysisk aktivitet, men det går utmärkt att röka två paket cigaretter om dagen! Själv anser jag att det är mycket rimligt att subventionera fysisk aktivitet när den skrivs ut på recept lika väl som läkemedel gör det. Det är både etiskt och samhällsekonomiskt försvarbart. Däremot är det också viktigt att framhålla det egna ansvaret för vår hälsa. Något borde man väl vara beredd att lägga på detta?



Andra intressanta fakta som presenterades var den riskfaktor som stillasittande i sig utgör. Även om man motionerar en halvtimme om dagen men är stillasittande resten av dagen så har man faktiskt en förhöjd risk för för tidig död. Man har också sett att en hel del personer som börjar träna blir mindre aktiva under resten av tiden. Det man nu framhåller är vikten av att med jämna mellanrum bryta stillasittandet och resa sig upp och förflytta sig.

Själv vill jag uppmana till att öka farten vid vardagsmotionen. Det finns massor av tillfällen till att höja upp pulsen även vid vardagsförflyttningar och det här är kanonbra för våra kärl.



Ha det gott
Kram Åsa-Helena!

Ja det har inte blivit mycket tid över för bloggande på sistone, det ska gudarna veta. Först var det utflyttning till barack p.g.a att hyreshuset vi bor i ska totalrenoveras och sen var det kurs i Fysisk aktivitet på GIH, författarkursen jag äntligen kom in på och sen fick jag som grädde på moset ett jättespännande konsultjobb inom träning. Ja just det så går jag ju kurs i neuropsykiatri också, förutom jobbet på vårdcentrumet.
Jag ska ALDRIG planera såhär tidsoptimistiskt mer.

Ja nu har vi alltså utsikt mot vår lägenhet som ser ut såhär för närvarande


Så här ser vårt nya radhus ut och adressen är Barack 4...

En liten glimt av atmosfären i "radhuset". Tycker faktiskt att det funkar väldigt bra att bo så här. Man kommer varandra närmre om man måste dela på 44 kvadrat. Tänk vad stor vi ska tycka att vår lägenhet är sen...

Jaha så har en ännu en vecka nått mot sitt slut. Det har varit en väldigt händelserik vecka som både har gett mig energi och tagit energi. Veckan började med ett av det mest energisugande möte jag någonsin har varit på där man slösade bort dyrbar tid med att bara dra igenom en lista med information istället för att använda tiden till ett intressant och givande erfarenhetsutbyte. Jag har som filosofi att vara öppen och frågvis eftersom den strategin har gett ovärderlig kunskap, men se det uppskattades inte på detta möte. Varje fråga jag ställde bemöttes med mer eller mindre en idiotförklaring. Kanske blev det extra hemskt eftersom det här var människor som ska föreställa yrkesmänniskor som är proffs på mänskliga beteenden och känslor.

Det var så hemskt att om inte en vänlig dam hade fångat upp mig och erbjudit mig skjuts in till stan så hade jag nog tagit till lipen av besvikelse. Istället ledde nu detta hemska möte till en bekantskap med en häftig dam som både sysslade med psykoterapi, akupunktur och skrev böcker och bara sprudlade av energi och glädje. Så dagen blev bra till slut ändå.

Tisdagen ägnade jag åt spinning, ha PT och sen psykoterapi. Helt klart energigivande! Eftermiddagen blev mysig och tillbringades på favvofiket. Sonen Mattias hakade på och fikade och borstade sedan tänderna och gick till tandläkaren och lagade ett hål i tanden. Han kom tillbaka helt fascinerad över att vara bedövad, för det hade han aldrig varit med om! Snacka om att det är orättvist! Han borstar tänderna varje skottår och ändå hade han sitt första hål arton år gammal!!

Nåja tillbaka till saken. Jag är så lyckligt lottad att jag är omgiven av så härliga och fina människor att jag nästan hade glömt bort hur det är att råka ut för den berömda jantelagen.

Kommer ni ihåg den? Aksel Sandemose skrev om den i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Sandemose menade att människor i Skandinavien var präglade av detta synsätt.

Så här formulerade han lagen:

• ·         Du skall inte tro att du är något.
• ·         Du skall inte tro att du är lika god som vi.
• ·         Du skall inte tro att du är klokare än vi.
• ·         Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
• ·         Du skall inte tro att du vet mer än vi.
• ·         Du skall inte tro att du är förmer än vi.
• ·         Du skall inte tro att du duger något till.
• ·         Du skall inte skratta åt oss.
• ·         Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
• ·         Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Numera börjar ju detta synsätt försvinna, tack och lov, för det för ju knappast med sig någonting positivt, men här och var dyker den upp. Det den här lagen gör är att ge dig skam och det är en av de mest ”avstängande” känslor som finns. Funktionen av skam är att avbryta ett beteende, det är därför den används för att få medlemmar i ett socialt sammanhang att inrätta sig i ledet. Bär man sig exempelvis illa åt så blir man utfrusen och får skämmas.

I dag vet man att stolthet över den man är och god självkänsla är oerhört viktigt för den psykiska hälsan och faktiskt också för den fysiska, kroppsliga hälsan också. Därför är det så tråkigt att många ägnar sig åt att praktisera jantelagen.

Positiva jantelagen
Glädjande nog finns det kloka människor som har skrivit om jantelagen till en positiv sådan och här är en version av den positiva jantelagen:

• ·         Du skall tro att du är något.
• ·         Du ska tro att du är lika god som alla andra, och alla andra lika goda som du.
• ·         Du skall tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.
• ·         Du skall veta att du är lika bra som andra.
• ·         Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta dem som är bättre.
• ·         Ibland vet du mer än andra.
• ·         Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.
• ·         Du duger till mycket.
• ·         Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri.
• ·         Du skall tro att många bryr sig om dig.
• ·         Du skall tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.

Tänkvärt, eller hur?

Kram och trevlig helg!
Önskar Åsa-Helena

Har precis kommit hem ifrån jobbet efter att ha betat av en hel massa journalskrivning så här på kvällskvisten. Det slog mig alldeles nyss att nu har jag ju fått livet precis så som jag så länge har velat ha det. Jag får arbeta med sådant jag brinner för varje dag, och det roliga är att allting smälter samman precis som jag alltid har sagt när folk har frågat hur länge jag ska plugga egentligen och hur hänger psykologi ihop med fysiologi o.s.v. Tre dagar i veckan arbetar jag ju som kurator och kognitiv terapeut i primärvården och där arbetar jag också med friskfaktorer som bra kost, bra sömn och motion. Det är inom så många områden som jag upptäcker att motionen är det mest väsentliga att få till, men tyvärr blir det lätt att de råd ifrån läkaren om motion bara skjuts åt sidan och så tar man en tablett istället. När jag gick min kostrådgivarutbildning sa min lärare att kosttillskott var den lates väg till en god kosthållning. Tyvärr blev aldrig kosthållningen så god som när man åt riktig, bra mat. På samma sätt kan man säga om en rad somatiska åkommor. Så länge som människor inte ser motion som ett av de mest potenta hälsopillren i världen, kommer läkemedelstillverkarna att tjäna enorma summor på alla livsstilssjukdomar som bara tycks öka. Därför är jag väldigt glad över att börja min kurs om Fysisk aktivitet på Recept (FaR) imorgon. Jag har följt fyssen sedan länge i min privata verksamhet och på min arbetsplats används institutet FaR alltsedan jag började där. Piller kan aldrig ersätta motion och det är härligt att se att man inom vården nu går ut satsar hårt på egenvården där motionen har en framträdande roll.

För övrigt så ser jag fram emot att min bok kommer ut nu i dagarna och min författarkurs som jag har börjat på. Den är jättekul och lärorik och jag uppskattar verkligen mina tisdagskvällar på Medborgarskolan. Trots att dagarna är långa och ganska flitiga så känner jag att jag får jättemycket energi, men det är ju inte så konstigt för just nu befinner jag mig i miljöer som befolkas av generösa människor och jag får ägna mig åt sådant jag brinner för. Vilken lyx!



Kram Åsa-Helena

Vissa produkter skulle man ju bra gärna ha velat varit med att producera: mjölktetran, Ruriks kub och spikmattan är några givna kandidater, men nu dyker en mycket enklare produkt upp: Lite vanlig handsprit säljer nu så det ryker. Apoteken var en kort tid helt utan för att alla av rädsla för att drabbas av svininfluensan, förlåt den NYA influensan, nu desinfekterar sig för glatta livet. Och givetvis finns nu den välsignade vätskan även på gymmen. Men frågan är bara hur folk ska kunna tvätta luften? Tips någon?

Tillverkarna av handsprit skrattar
nu hela vägen till banken...

Kram Åsis

P.S. Jag känner två stycken som har haft svininfluensan och båda lever fortfarande D.S.