FORMSNACK

Tja jag vet inte riktigt vad jag ska säga om kostdoktorn Annika Dahlqvists senaste uttalande. Hon påstår nu att hon och alla hennes anhängare som äter LCHF-dieten inte behöver vara rädda för svininfluensan. Hon tycker också att det är larvigt med både mammografi och cellprovtagningar, för med hennes diet ligger hon inte riskzonen, säger hon. Hon menar att fler människor dör av felaktiga kostråd medan bara ett fåtal dör av bröst och livmoderhalscancer. Tänk att jag hänger inte riktigt med där. Jag tror inte cancerfonden håller med om att bara ett fåtal drabbas av bröst och livmoderhalscancer. Det känns respektlöst med sådana uttalanden mot alla oss som har anhöriga som har drabbats. Hon spelar också ett högt spel när hon använder sig själv som exempel. Måtte hon inte bli sjuk, för det vore ju väldigt nesligt för hennes hypotes...LCHF anhängarna må tala sig hesa om sin diet, men nu är det ju faktiskt så att viktbalans inte bara handlar om vilken diet man ägnar sig åt utan det finns faktiskt fler faktorer att ta hänsyn till såsom psykologiska, fysiologiska och sociala. Den viktigaste komponenten av dem alla är motionen men den kommer ofta i skymundan i dessa närsynta resonemang. Vill du göra vad du kan för undvika diabetes typ II så börja med att konditionsträna och sen kan du fundera på om du vill rulla ihop ostbitar kring en rejäl klick med smör eller inte...

På den senaste tiden har jag mycket glädjande blivit kontaktad av en del journalister som har hittat mig någonstans ute i cyberspace och blivit intervjuad av dem när det gäller kost, träning och viktproblematik. Nu senast blev jag kontaktad av en skribent som skulle skriva en artikel för ett symposium med WHO och artikeln handlade om ortorexi. Ortorexi anses betyda att någon är "så hälsosam att det blir ohälsosamt". Jag tycker att det här begreppet är olyckligt och missvisande. Om man tränar och begränsar sitt födointag så mycket att det blir ohälsosamt så har man en ätstörning punkt slut. Uppfyller man inte kriterierna för anorexia nervosa så gör man det för anorexia nervosa utan närmare specifikation (AN UNS) och det finns ingen andledning att snurra till det med ytterligare ett begrepp som får det hela att låta lite mindre allvarligt än anorexia. Behandlingen är precis den samma och beteendet är precis detsamma så varför denna nya modediagnos?
Rolf Glant som har arbetat i över 20 år med ätstörningar delar min uppfattning. Se länk till artikel nedan:
http://www.medivia.se/AN/ortorexi.htm

Däremot ställde skribenten en del andra intressanta frågor. B. a. undrade hon om Sverige var ensamt om att ha så stort fokus på att äta nyttigt och det kan åtminstone inte jag svara på. Vad tror ni?
För egen del ser jag två stora problem idag och det är den enorma flora av olika kostråd som gör ungdomarna förvirrade och det faktum att de mest blir exponerade för fotografier och mediabilder som alla är retucherade.

Helgen försvann förbi med vindens hastighet och jag hann med att fortsätta vara förkyld, köra bil till Knivsta och till Jakobsberg. Jag blir modigare och modigare... Har gjort färdigt alla ändringar i boken nu efter att även Ninis har läst korrektur. Lördagen tillbringade vi med att fira Viona som fyllde 14 år och att samtidigt ha en liten mysig kräftskiva.


Ölen dracks inte av mig... Jag körde däremot bil hem. Och jag säger som i Rainman "Im an excellent driver".....

En studsmatta med skyddsnät har fått en given plats i trädgården hos Ninis och det kan noteras att det där med skyddsnät ser ut att vara en absolut nödvändighet. Vad gör de egentligen där inne???


Vilgot 3 år ser en smula skräckslagen ut, men det var övergående.

Arvid med ett sånt där leende som gör att man vill sno med sig ungen direkt...

Nu stundar en ny vecka med nya utmaningar. Förhoppningsvis kan jag få börja träna snart så att jag slipper vara en gråtmild skugga av mitt normala jag. Jag hatar att inte kunna träna. Blev inte bättre av att se triathlon på TV idag...
Ha det gott!

Kramar Åsis

Usch! Är sådär ämlig som bara jag kan vara. Förkyld och eländig och flåsig och naturligtvis har jag spinning i morgonbitti- och ingen vikarie. Nåja, jag tänker inte riskera mitt hjärta, så om det inte löser sig står jag på golvet imorgon. Och oj vad de ska få köra! Ska bara leta upp visselpipan så att min militarystyle blir komplett. Resten av kvällen tänker tillbringa i soffan framför TVn och se på friidrotten...

Kram Åsa-Helena

PS Kolla gärna in denna veckas Ica Kuriren där jag tipsar om träning, hemträning m.m. DS 
http://www.icakuriren.se/Kropp-Sjal/Ma-bra/Kom-igang/

Sommaren bara rusar förbi tycker jag. Jag blir superstressad. Vid en av våra promenader i Hagaparken tog jag denna paparazzibild som kan illustrera vad en hel del människor prioriterade den här dagen... 

Igår lyckades jag lura med mig Svenne på morgonspinningen och det hör ju inte till vanligheterna. Den här gången hade jag lagt upp strategin bra tycker jag. Jag började med att säga bestämt: "I morgon vill jag att du följer med mig på spinningen. Du behöver faktiskt det, för du får ju så lite konditionsträning." Han blev så snopen så han sa bara: "Jaha" och sen var han fast. Jaha och ja är ju väldigt lika. Tidigare har jag frågat men då hinner han alltid hitta på någon ursäkt. Han tycker egentligen att det är väldigt roligt med spinning. Han hinner bara glömma bort det mellan varven... :-)
Tyvärr har jag inte spinnat så mycket den här sommaren som jag brukar och det känns... Jag har verkligen kommit till insikt med att jag mår bra av mina rutiner och när mitt lördagspass togs bort under sommaren blev det verkligen kännbart. Inte bra!!

Några favoritlåtar i spinningen just nu:
Mando Diao Dance with somebody. Låten har en underbar energi och kan även köras stående i korta intervaller. 
Mobys Mistake är en skön återhämtningslåt som lämnar utrymme till egen tolkning av tempot. 
Johnossi och Låten Bobby ger en härlig sextiotalskänsla och bjuder på ett varierat tempo som ger utrymme för koreografi.
Sen har vi ju Pink med Please dont leave som är en kanonbra backe.

Har du låttips så hör gärna av dig, så kan vi tipsa varandra. Skriv gärna också vad du tycker låten passar till.

Ha det gott!
Kramar Åsa-Helena

Läkaren Annika Dahlqvist hävdar att dietisternas ordförande Elisabeth Rothenberg ägnar sig åt myndighetstrots eftersom hon har mailat till samtliga dietister i Sverige och skrivit att de inte får ge lågkolhydratkost i klinisk verksamhet. Hennes motiv är att patienterna bör stå under intensiv medicinsk övervakning eftersom det saknas samma dokumentation som det finns för traditionell behandling och hon menar att det finns risker med denna kostomläggning.

Själv tycker jag som jag redan har skrivit, att kostdebatten är sinnessjuk. Och det sorgligaste är att unga människor blir helt förvirrade av alla olika kostråd. I synnerhet de som redan har det besvärligt med sitt ätbeteende. När jag också hör om psykologer som rekommenderar märkliga dieter till patienter med ätstörning blir jag än mer nedslagen.

Vi har en fantastisk del av hjärnan som heter hypotalamus. Den är expert på vad vi behöver i matväg och reglerar hunger, mättnad och törst m.m. Tänk om vi kunde träna oss på att lyssna på den istället för en massa extrema kostråd.

Sen vore det också intressant att få höra om alla personer som har provat de fantastisk dieterna och misslyckats med att gå ned i vikt eller förbättra hälsan. Var finns självkritiken?



Kram Åsa-Helena

Polisen har gjort en massiv razzia mot ett antal gym i Göteborg. Man grep ett 15-tal manliga och kvinnliga bodybuilders och Göteborgsposten rapporterar om att delar av den svenska eliten inom bodybuilding riskerar åtal.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=510255



Dopingfrågan ligger mig varmt om hjärtat och jag vänder mig emot de förenklade resonemang som förs när det gäller detta. Därför lägger jag in ett massivt debattinlägg i frågan. Kommentera gärna!

Mina åsikter om doping är starka. Under årens lopp konstaterar jag med växande frustration och ilska att bodybuildingvärlden är som en isolerad ö där man fortfarande på 2000 talet ska behöva se personer som använt anabola steroider, tillväxthormon preparat m.m. så att de har drabbats av gynekomasti, komma bland de första på prispallen på tävlingar! Inte nog med att man inte har lyckats ordna ett system där alla som tävlar dopingtestas. Man överser tydligen också med rent uppenbara dvs. visuellt synliga fall av doping. Vi som har varit involverade i den här världen en längre tid var givetvis med på det glada åttiotalet då doping ännu inte var förbjudet och många är berättelserna om alla personer som drabbades av det som idag har kommit att kallas megarexi dvs. oförmågan att se sin kroppsstorlek som tillräcklig. En hel del strök med faktiskt och en del dör i förtid idag på grund av allt de tryckte i sig vid den här tiden. En hel del biverkningar är nämligen irreversibla och går inte tillbaka. Några kvinnor i kretsen drabbades av basröst skäggväxt tillbakabildad bröstvävnad håravfall och förändringar av klitoris.

"Är det inte fruktansvärt att man kan utsätta sig för något sådant?" ,tänker många. Jo det kan kanske låta märkligt men vid närmare eftertanke så är det inte så märkligt. Redan vid grundkursen i psykologi får man lära sig litegrann om grupptänkande och precis detta socialpsykologiska fenomen är aktuellt i det här fallet. Det som är socialt accepterat i den egna kretsen och den livsvärld man befinner sig i blir också ofta normalt beteende för den enskilde.

Och hur roligt är det att stå där på scenen i poseringsbyxor/bikini bredvid en rad biffiga dopingstinna medtävlare som inte har förlorat tillnärmelsevis så mycket muskelmassa som du själv har gjort under dieten eftersom du anser att din hobby, ditt stora intresse handlar om friskvård och en sund livsstil? Jag lovar att de flesta som står på scenen och upplever just den situationen önskar att de hade tryckt i sig preparat av bara hellsicke. Det är nämligen inte så roligt att komma först utan för prisplats och veta att man var den moraliske vinnaren efter ett helt års slit med hårdträning och diet och många försakelser från sin egen och familjens sida. ALLA använder faktiskt inte dopningsmedel.

Ska man överhuvudtaget lasta de enskilda tävlande för denna situation? Min uppfattning är helt klar. NEJ! Det får vara slut med dubbelmoralen nu. Hur märkligt det än kan låta så har jag full förståelse för att man dopar sig inför tävling när det ser ut som det gör idag. De tävlande sitter fast i en rävsax eller ett typiskt exempel på moment 22! Det här problemet är enbart ett ansvar från förbund/arrangör. Det är deras förbaskade skyldighet att se till att ett system införs så att det genomförs och erbjuds tävling på lika villkor.

Hur skulle man då gå till väga? Jo de som vill tävla får kontrakteras redan vid årets början och får förbinda sig att ställa upp på ett antal stickprovstestningar som de naturligtvis får betala själva. Fastnar de på ett test blir det långa avstängningar och böter.

Ja men det kostar så mycket pengar att genomföra brukar argumenten vara. Ja men nu ska ju deltagarna själva betala! Man kan ju fråga sig om förbundet överhuvudtaget lever i samma värld. Har de ingen aning om vad bara en proteinburk kostar? (För att inte tala om alla dopingpreparat?) Jag kan bara jämföra med triathlon där bara anmälningsavgiften till Ironman Hawaii ligger på 4500 kr och en vettig cykel kostar ca 30000-40000 eller fundera på vad det kostar att ha en häst och tävla med och ingen utav de sporterna saknar deltagare!

Jösses tror de att bodybuilders helt saknar inkomst? Tar de inget som helst ansvar för att deras tävlande faktiskt gör sig skyldiga till lagbrott? Det finns många personer som dras in i kriminell hantering på grund av detta.

Personligen tror jag faktiskt att det finns många som skulle kunna tänka sig att sponsra dessa dopingtester om de skulle komma på tapeten. Dopning är nämligen ett stort samhälleligt problem. Kanske skulle man också då kunna bli medlemmar i riksidrottsförbundet rent utav? Först då skulle det nämligen vara motiverat.

Naturligtvis kan man inte få bort all doping eftersom en tävlande kan ta tävlingsledigt ett år eller två och trycka i sig preparat men jag tror åtminstone att man kan få bort de värsta avarterna med detta förhållningssätt. Man får inte heller glömma att övriga idrottsgrenar också står för "dopningsfri" utövning och ändå uppdagas nya fall.

Det är ju en helt fantastisk sport som i övrigt bara står för en sund livsstil. Tänk bara att det står ett helt gäng sextioåringar på lineupen och ser ut på ett sätt som många trettioåringar bara skulle drömma om.

Kan vi inte snart få se arrangemang som plockar fram allt det positiva som vi förknippar med bodybuilding och styrketräning istället?


Kram Åsa-Helena

Som sagt, jag och Nadja stack ju iväg och klättrade på Solna klättercenter och det märktes att det var länge sedan jag provade på den aktiviteten. Det är pinsamt att säga det, men jag har tagit grönt kort två gånger och har lyckats hålla mig borta så länge att jag har glömt bort hur man gör åttan och säkrar - igen!! Nu spelade det dock ingen roll den här dagen eftersom jag och Nadia skulle bouldra, men ändå...

Jodå likt en orangutang klamrade jag mig fast för livet...


Tyngdkraften blev väldigt påtaglig här...


Här testar jag hur länge jag kan klamra mig fast innan armarna ramlar av...


Jag var i alla fall vid gott mod, trots att jag har svindel...


Nadia fick snabbt kläm på hur man gör...


Här testar hon mindre lämplig greppteknik...


Sen tog det inte lång stund innan hon obehindrat klättrade upp för den pärskans väggen.


Här en stilstudie på oortodox fotteknik...


Lekande lätt gick det och humöret var på topp.


Nemas problemas.

Efter en och en halv timmes klättring var vi båda så slut i armarna att det var lika bra att "call it a day".
Har fortfarande problem med finmotoriken i händerna...
Nåja det är ju helt GRYM träning så jag och Nadia kommer tillbaka. Och om jag tar grönt kort en tredje gång så kanske jag också kommer ihåg hur man gör även efter en tids uppehåll...

Ha det gott!
Kramar Åsis

PS. God Caffe latte hade de också på klätterklubben:-) DS

Fick en lite annorlunda start på dagen idag. Jag och Svenne hade på något sätt lyckats ställa varsin väckarklocka så att ingen av dem ringde! Vi har ingen aning om hur det gick till, men jag vaknade kl. halvsju av att Svenne hojtade halv sju och du ska ju ha SPINNING!!!
Med två minuter tillgodo störtade jag in på gymmet med skivorna i högsta hugg. Det blev ett svettigt pass med mycket backar och de tre modiga deltagare som hade slutit upp så här mitt i semestertider jobbade och slet så att det värmde i bröstet på mig. Sadist som jag är :-)

Söndagsförmiddagen tillbringade jag i i gymmet tillsammans med Cissi och som vanligt så kan vi ju inte mjukträna när vi träffas. Och det är mest Cissis fel. Det måste liksom smärta i hela kroppen på henne för att hon ska vara nöjd. Jag har försiktigt försökt att förklara för henne att jag gärna vill ha ett liv med träning framöver också och inte ha en massa skador som hindrar mig. Jag är faktiskt 42 år... Men hon tittar bara på mig en oförstående min


Här har vi vår koordinator Nadia som har fått en vurm för bergsklättring och där är vi helt på samma linje. Skillnaden är bara att hon vill klättra i snö!! Det är ju kallt ju! Hon vill dessutom hemskt gärna upp på bastanta bergstoppar som Mount Everest. Ok, själv nöjer jag mig med klätterklubben. Vi ska dit och bouldra i eftermiddag. Jag kommer få en sån träningsvärk!!


Jag och Cissi passade på att köra lite funktionell träning efter en redig uppvärmning med löpning och boxning m.m.


Riktigt jobbigt för magen.



Stark som en björn är hon.





Jodå man gör så gott man kan för att hänga med...

Helt slut och passet har bara börjat...

Jag visade Cissi några härliga utfalls och knöböjsövningar på pilatesbollen. Men då kom hon på den lysande idén att vi skulle köra finnen. Det är en HEMSKT jobbig övning. Baksida lår och rumpa.





Efter den träningen följde ett halvtimmes spinningpass, men det är ju bara skojigt.

Svenne har gett sig iväg till sin mamma för att hämta det manus han lämnade över till henne för korrekturläsning och synpunkter igår. Jag har ju haft lite otur med sånt. Jag lämnade över en kopia på mitt manus till en lärarinna och det var över ett år sedan nu och jag har fortfarande inte fått tillbaks det. Svärmor, däremot läste ut det och justerade fel på tre och en halv timme!!! Så ska det se ut!! Hon har en given lektörsplats i mitt framtida författande, den saken är klar!!!
Nu återstår det bara lite små ändringar och en koll med tryckeriet om layouten, så kanske det rent utav blir en bok tillslut.

Nu måste jag göra mig iordning för klättringen.
Ha det gott!

Kramar Åsa-Helena