FORMSNACK

Har precis kommit hem ifrån jobbet efter att ha betat av en hel massa journalskrivning så här på kvällskvisten. Det slog mig alldeles nyss att nu har jag ju fått livet precis så som jag så länge har velat ha det. Jag får arbeta med sådant jag brinner för varje dag, och det roliga är att allting smälter samman precis som jag alltid har sagt när folk har frågat hur länge jag ska plugga egentligen och hur hänger psykologi ihop med fysiologi o.s.v. Tre dagar i veckan arbetar jag ju som kurator och kognitiv terapeut i primärvården och där arbetar jag också med friskfaktorer som bra kost, bra sömn och motion. Det är inom så många områden som jag upptäcker att motionen är det mest väsentliga att få till, men tyvärr blir det lätt att de råd ifrån läkaren om motion bara skjuts åt sidan och så tar man en tablett istället. När jag gick min kostrådgivarutbildning sa min lärare att kosttillskott var den lates väg till en god kosthållning. Tyvärr blev aldrig kosthållningen så god som när man åt riktig, bra mat. På samma sätt kan man säga om en rad somatiska åkommor. Så länge som människor inte ser motion som ett av de mest potenta hälsopillren i världen, kommer läkemedelstillverkarna att tjäna enorma summor på alla livsstilssjukdomar som bara tycks öka. Därför är jag väldigt glad över att börja min kurs om Fysisk aktivitet på Recept (FaR) imorgon. Jag har följt fyssen sedan länge i min privata verksamhet och på min arbetsplats används institutet FaR alltsedan jag började där. Piller kan aldrig ersätta motion och det är härligt att se att man inom vården nu går ut satsar hårt på egenvården där motionen har en framträdande roll.

För övrigt så ser jag fram emot att min bok kommer ut nu i dagarna och min författarkurs som jag har börjat på. Den är jättekul och lärorik och jag uppskattar verkligen mina tisdagskvällar på Medborgarskolan. Trots att dagarna är långa och ganska flitiga så känner jag att jag får jättemycket energi, men det är ju inte så konstigt för just nu befinner jag mig i miljöer som befolkas av generösa människor och jag får ägna mig åt sådant jag brinner för. Vilken lyx!



Kram Åsa-Helena

Vissa produkter skulle man ju bra gärna ha velat varit med att producera: mjölktetran, Ruriks kub och spikmattan är några givna kandidater, men nu dyker en mycket enklare produkt upp: Lite vanlig handsprit säljer nu så det ryker. Apoteken var en kort tid helt utan för att alla av rädsla för att drabbas av svininfluensan, förlåt den NYA influensan, nu desinfekterar sig för glatta livet. Och givetvis finns nu den välsignade vätskan även på gymmen. Men frågan är bara hur folk ska kunna tvätta luften? Tips någon?

Tillverkarna av handsprit skrattar
nu hela vägen till banken...

Kram Åsis

P.S. Jag känner två stycken som har haft svininfluensan och båda lever fortfarande D.S.

De flesta har väl hört kostdiskussioner och fettförbränningssnack till leda vid det här laget, men jag tänkte ge en liten annan infallsvinkel på det här med fettförbränning. Eftersom jag arbetar med viktproblematik och själv har haft ett stört ätbeteende som ung så ligger området mig varmt om hjärtat. Hör du till dem som har problem med din viktbalans, ditt förhållningssätt till mat eller din kropps uppfattning?

Det första du bör göra är att fundera på tanken att kroppen är korkad och inte förstår sitt eget bästa och därför måste vi kontrollera och reglera och tukta våra kroppar som annars skulle bli helt oformliga. Kroppen vet precis vad den behöver men det är vi som bor i kroppen som behöver lära oss att lyssna på den.

I mitt arbete träffar jag många människor som har problem med sitt ätbeteende. En del är normalviktiga och några ligger något under normalvikt men de allra flesta är överviktiga. Ska man tro TV program som du är vad du äter så är lösningen att kort och gott ändra sin kostregim rakt av, och alla som presenteras i TV-programmet frossar och ligger på ett alldeles för högt energiintag. Men det är inte min erfarenhet. De jag träffar har alla provat på otaliga bantningar och dieter. De har förstört sin förbränning på alla otaliga bantningskurer de har utsatt sina kroppar för. Man kan dra ned sin förbränning, med upp till 40 % om man svälter sig. Att banta är faktiskt en form av svält man utsätter sig för, även om man inte svälter sig så att man blir ett skelett.

De personer jag träffar som äter för mycket har problem med hetsätning och frossar inte som Anna Skippers deltagare på ett sätt där det framstår som att de aningslöst vräker i sig mängder av skräpmat varje dag. Det som händer om man ständigt bantar är att kroppen drar ned på förbränningen och börjar signalera svält. Då produceras också stresshormon såsom kortisol som ofta ger ett kraftigt sug efter fett eftersom det för kroppen framstår att den svälter.  Jag brukar krasst säga att snabba viktnedgångar snarare ska betraktas som ett misslyckande, eftersom de i de allra flesta fall slutar med viktuppgång, och då inte bara upp till ursprungsvikten utan ännu mer. Det är detta som kallas för viktcykling.

Jämför din kropp med ett företag. När fabriken får tillräckligt med intäkter kan den börja att investera och nyanställa och öka produktiviteten. På samma sätt är det med kroppen. Får den i sig tillräckligt med energi och rätt makronutrienter regelbundet så kommer den också våga investera i muskeluppbyggnad m.m. Den kommer också att våga förbränna fett i högre utsträckning. Att hårdbanta och tokträna är att skapa en förtroende kris mellan knopp och kropp och det kan ta åratal att komma tillrätta med detta. Så ät väl sammansatta måltider, ät medvetet närvarande och motionera lagom, sov tillräckligt och var snäll mot din kropp så kommer den att vara snäll mot dig.

Kram Åsa-Helena


Skulptur, Hagaparken 2009