Att få jobba med det man brinner för-vilken otrolig lyx
Har precis kommit hem ifrån jobbet efter att ha betat av en hel massa journalskrivning så här på kvällskvisten. Det slog mig alldeles nyss att nu har jag ju fått livet precis så som jag så länge har velat ha det. Jag får arbeta med sådant jag brinner för varje dag, och det roliga är att allting smälter samman precis som jag alltid har sagt när folk har frågat hur länge jag ska plugga egentligen och hur hänger psykologi ihop med fysiologi o.s.v. Tre dagar i veckan arbetar jag ju som kurator och kognitiv terapeut i primärvården och där arbetar jag också med friskfaktorer som bra kost, bra sömn och motion. Det är inom så många områden som jag upptäcker att motionen är det mest väsentliga att få till, men tyvärr blir det lätt att de råd ifrån läkaren om motion bara skjuts åt sidan och så tar man en tablett istället. När jag gick min kostrådgivarutbildning sa min lärare att kosttillskott var den lates väg till en god kosthållning. Tyvärr blev aldrig kosthållningen så god som när man åt riktig, bra mat. På samma sätt kan man säga om en rad somatiska åkommor. Så länge som människor inte ser motion som ett av de mest potenta hälsopillren i världen, kommer läkemedelstillverkarna att tjäna enorma summor på alla livsstilssjukdomar som bara tycks öka. Därför är jag väldigt glad över att börja min kurs om Fysisk aktivitet på Recept (FaR) imorgon. Jag har följt fyssen sedan länge i min privata verksamhet och på min arbetsplats används institutet FaR alltsedan jag började där. Piller kan aldrig ersätta motion och det är härligt att se att man inom vården nu går ut satsar hårt på egenvården där motionen har en framträdande roll.
För övrigt så ser jag fram emot att min bok kommer ut nu i dagarna och min författarkurs som jag har börjat på. Den är jättekul och lärorik och jag uppskattar verkligen mina tisdagskvällar på Medborgarskolan. Trots att dagarna är långa och ganska flitiga så känner jag att jag får jättemycket energi, men det är ju inte så konstigt för just nu befinner jag mig i miljöer som befolkas av generösa människor och jag får ägna mig åt sådant jag brinner för. Vilken lyx!
Kram Åsa-Helena
