Någon har låtit vinden blåsa fram sidorna i min almanacka
Jisses vad tiden går, nä, jag menar rusar. Snart är det jul och jag har missat alla advent och julpyntet ligger i magasin! Vår vistelse här i baracken börjar gå mot sitt slut och det är nästan lite sorgligt MEN mest UNDERBART!
På jobbfronten rullar det minst sagt på. Veckorna varvas med arbete som kurator PT, kostrådgivare, spinninginstruktör, författare och kognitiv terapeut. Det blir aldrig långtråkigt. Det är en omöjlighet.
Övriga tiden ägnar jag mig åt att förfasa mig och ängslas över 18 åringen som bor under samma tak som mig.
Är det en medveten strategi att göra allt som går på kant med vad jag tycker är lämpligt? Är det faktum att jag upplever det så tecken på att jag börjar bli gammal och mossig? Frågorna hopar sig, och man får så sällan svar. På sin höjd mycket korthuggna. När man frågor vart sonen ska får man ett fylligt svar tillbaka: "Ut!"
I övrigt har jag varit oerhört trött den sista tiden och jag tror att det beror på mörkret. Jag är visserligen glad över att slippa cykla på snöhala vägar till gymmet i svinottan för att köra spinning, men det blir ju faktiskt mycket ljusare med lite vitt på marken. I torsdags förra veckan var det faktiskt fruset på marken och jag och Svenne tog en promenad i arla morgonstund.
Hagaparken torsdag morgon 3 december
I förra veckan var jag också på fotning för en artikel i ICA kuriren vilket var skojigtoch jag det kändes i musklerna efter att ha visat olika övningar i två timmar. Jag blir alltid inspirerad av att få lite nya skojiga uppdrag som det här var. Jag ska dock inte avslöja vilken sorts övningar jag visade innan artikeln är i press.
Andra inspirerande uppdrag under veckan som gick var när jag visade Magnus (på bilden nedan) hur man kan träna hemma med begränsad utrustning och ja det är mest fantasin som ligger i vägen för JÖSSES så mycket man kan träna med bara gummiband, hantlar och en pilatesboll.
Den här övningen är suverän för krånglande nackar. Enkelt uttryckt så gör man bara den första fasen i en vanlig roddövning. man böjer alltså inte armarna utan drar bara ihop skuldrorna så att mellersta trapetzius (kappmuskeln) arbetar. Detta gör att skuldrorna hålls på plats och förbättrar hållningen och minskar belastningen på nacken. Fäster man gummibanden högre upp tar det längre ned på trapetzius och det är bra att alternera dessa. Denna övning har gjort underverk för min egen nacke.
Ha det gott!
Kram Åsa-Helena
På jobbfronten rullar det minst sagt på. Veckorna varvas med arbete som kurator PT, kostrådgivare, spinninginstruktör, författare och kognitiv terapeut. Det blir aldrig långtråkigt. Det är en omöjlighet.
Övriga tiden ägnar jag mig åt att förfasa mig och ängslas över 18 åringen som bor under samma tak som mig.
Är det en medveten strategi att göra allt som går på kant med vad jag tycker är lämpligt? Är det faktum att jag upplever det så tecken på att jag börjar bli gammal och mossig? Frågorna hopar sig, och man får så sällan svar. På sin höjd mycket korthuggna. När man frågor vart sonen ska får man ett fylligt svar tillbaka: "Ut!"
I övrigt har jag varit oerhört trött den sista tiden och jag tror att det beror på mörkret. Jag är visserligen glad över att slippa cykla på snöhala vägar till gymmet i svinottan för att köra spinning, men det blir ju faktiskt mycket ljusare med lite vitt på marken. I torsdags förra veckan var det faktiskt fruset på marken och jag och Svenne tog en promenad i arla morgonstund.
Hagaparken torsdag morgon 3 december
I förra veckan var jag också på fotning för en artikel i ICA kuriren vilket var skojigtoch jag det kändes i musklerna efter att ha visat olika övningar i två timmar. Jag blir alltid inspirerad av att få lite nya skojiga uppdrag som det här var. Jag ska dock inte avslöja vilken sorts övningar jag visade innan artikeln är i press.
Andra inspirerande uppdrag under veckan som gick var när jag visade Magnus (på bilden nedan) hur man kan träna hemma med begränsad utrustning och ja det är mest fantasin som ligger i vägen för JÖSSES så mycket man kan träna med bara gummiband, hantlar och en pilatesboll.
Den här övningen är suverän för krånglande nackar. Enkelt uttryckt så gör man bara den första fasen i en vanlig roddövning. man böjer alltså inte armarna utan drar bara ihop skuldrorna så att mellersta trapetzius (kappmuskeln) arbetar. Detta gör att skuldrorna hålls på plats och förbättrar hållningen och minskar belastningen på nacken. Fäster man gummibanden högre upp tar det längre ned på trapetzius och det är bra att alternera dessa. Denna övning har gjort underverk för min egen nacke.
Ha det gott!
Kram Åsa-Helena
Kommentarer
Trackback
