FORMSNACK

Mina åsikter om doping är starka. Under årens lopp konstaterar jag med växande frustration och ilska att bodybuildingvärlden är som en isolerad ö där man fortfarande på 2000 talet ska behöva se personer som använt anabola steroider, tillväxthormon preparat m.m. så att de har drabbats av gynekomasti, komma bland de första på prispallen på tävlingar! Inte nog med att man inte har lyckats ordna ett system där alla som tävlar dopingtestas. Man överser tydligen också med rent uppenbara dvs. visuellt synliga fall av doping. Vi som har varit involverade i den här världen en längre tid var givetvis med på det glada åttiotalet då doping ännu inte var förbjudet och många är berättelserna om alla personer som drabbades av det som idag har kommit att kallas megarexi dvs. oförmågan att se sin kroppsstorlek som tillräcklig. En hel del strök med faktiskt och en del dör i förtid idag på grund av allt de tryckte i sig vid den här tiden. En hel del biverkningar är nämligen irreversibla och går inte tillbaka. Några kvinnor i kretsen drabbades av basröst skäggväxt tillbakabildad bröstvävnad håravfall och förändringar av klitoris.

"Är det inte fruktansvärt att man kan utsätta sig för något sådant?" ,tänker många. Jo det kan kanske låta märkligt men vid närmare eftertanke så är det inte så märkligt. Redan vid grundkursen i psykologi får man lära sig litegrann om grupptänkande och precis detta socialpsykologiska fenomen är aktuellt i det här fallet. Det som är socialt accepterat i den egna kretsen och den livsvärld man befinner sig i blir också ofta normalt beteende för den enskilde.

Och hur roligt är det att stå där på scenen i poseringsbyxor/bikini bredvid en rad biffiga dopingstinna medtävlare som inte har förlorat tillnärmelsevis så mycket muskelmassa som du själv har gjort under dieten eftersom du anser att din hobby, ditt stora intresse handlar om friskvård och en sund livsstil? Jag lovar att de flesta som står på scenen och upplever just den situationen önskar att de hade tryckt i sig preparat av bara hellsicke. Det är nämligen inte så roligt att komma först utan för prisplats och veta att man var den moraliske vinnaren efter ett helt års slit med hårdträning och diet och många försakelser från sin egen och familjens sida. ALLA använder faktiskt inte dopningsmedel.

Ska man överhuvudtaget lasta de enskilda tävlande för denna situation? Min uppfattning är helt klar. NEJ! Det får vara slut med dubbelmoralen nu. Hur märkligt det än kan låta så har jag full förståelse för att man dopar sig inför tävling när det ser ut som det gör idag. De tävlande sitter fast i en rävsax eller ett typiskt exempel på moment 22! Det här problemet är enbart ett ansvar från förbund/arrangör. Det är deras förbaskade skyldighet att se till att ett system införs så att det genomförs och erbjuds tävling på lika villkor.

Hur skulle man då gå till väga? Jo de som vill tävla får kontrakteras redan vid årets början och får förbinda sig att ställa upp på ett antal stickprovstestningar som de naturligtvis får betala själva. Fastnar de på ett test blir det långa avstängningar och böter.

Ja men det kostar så mycket pengar att genomföra brukar argumenten vara. Ja men nu ska ju deltagarna själva betala! Man kan ju fråga sig om förbundet överhuvudtaget lever i samma värld. Har de ingen aning om vad bara en proteinburk kostar? (För att inte tala om alla dopingpreparat?) Jag kan bara jämföra med triathlon där bara anmälningsavgiften till Ironman Hawaii ligger på 4500 kr och en vettig cykel kostar ca 30000-40000 eller fundera på vad det kostar att ha en häst och tävla med och ingen utav de sporterna saknar deltagare!

Jösses tror de att bodybuilders helt saknar inkomst? Tar de inget som helst ansvar för att deras tävlande faktiskt gör sig skyldiga till lagbrott? Det finns många personer som dras in i kriminell hantering på grund av detta.

Personligen tror jag faktiskt att det finns många som skulle kunna tänka sig att sponsra dessa dopingtester om de skulle komma på tapeten. Dopning är nämligen ett stort samhälleligt problem. Kanske skulle man också då kunna bli medlemmar i riksidrottsförbundet rent utav? Först då skulle det nämligen vara motiverat.

Naturligtvis kan man inte få bort all doping eftersom en tävlande kan ta tävlingsledigt ett år eller två och trycka i sig preparat men jag tror åtminstone att man kan få bort de värsta avarterna med detta förhållningssätt. Man får inte heller glömma att övriga idrottsgrenar också står för "dopningsfri" utövning och ändå uppdagas nya fall.

Det är ju en helt fantastisk sport som i övrigt bara står för en sund livsstil. Tänk bara att det står ett helt gäng sextioåringar på lineupen och ser ut på ett sätt som många trettioåringar bara skulle drömma om.

Kan vi inte snart få se arrangemang som plockar fram allt det positiva som vi förknippar med bodybuilding och styrketräning istället?


Kram Åsa-Helena

Jag är faktiskt riktigt nöjd med mig själv. Jag gjorde äntligen slag i saken och gick och körde ett pass spinning som deltagare på ett annat gym för att vidga mina vyer. Sagt och gjort igår klev jag upp vid femrycket för att hinna med ett spinningpass som började kl. sju på morgonen på Balance vid Stureplan.
Och det är verkligen ett fint gym, och det var till min stora belåtenhet väldigt personligt. Eftersom det ligger på flera våningsplan och inte bara har stora öppna ytor utan många mindre, ger det en lugnare känsla.  Det är inte mycket som saknas när det gäller utrustning och inte heller utrymmen. Spinningen låg lite lustigt till eftersom man fick gå ned för en trappa och gå igenom ena gymdelen gå upp för en trappa och ut i ett trapphus och sen in i spinningsalen. Konstigt nog lyckades jag leta mig fram trots mitt dåliga lokalsinne. Det var ett helt ok pass, men hade inte det upplägg och den musikstil jag gillar, men så är det ju. Smaken är olika. Dock använde vi inte grepp ett en enda gång vilket förvånade mig och fick mig att fundera på om det var någon ny fluga jag hade missat.

Efter passet gick jag runt och tittade på anläggningen och hittade till min förtjusning en takstege att svinga mig i. Första gången ramlade jag ned som en blyvikt i golvet men efter att jag hade torkat av mina händer med lite desinfektionsmedel som fanns intill fick jag rena rama klistergreppet och kunde svinga mig fram som en apa. Insåg att jag skulle få väldigt ont i min redan onda axel om jag höll på för länge så jag besinnade mig. Maskinparken består av fina Hammermaskiner och inget tycktes saknas. Roliga pass verkar de ha också. Givetvis hade de min favorit Cross fit men de hade även Kettle bellspass, Abs & Ass, Boxning, Cardio boxning, Circuit, Contemporary funk,  Contemporary hiphop, Contemporary ragga, Core, Kampsport, Pilates Running club, Sculpt, Yoga m.m. Väldigt spännande utbud tycker jag. Att sen komma in i duschen och mötas av den vackra inredningen med behaglig belysning och en bastu som var häftigt belyst och bjöd på lugn och skön chillmusik gjorde inte sakne sämre. Tack Balance för en trevlig upplevelse!

Sen drack jag och Svenne kaffe på gamla Rittan och satt där och pratade med några vänner i lugn och ro. Sen åkte vi till centrum eftersom jag behövde en ny mus till min laptop och efter det gick vi och kollade på nya mobiltelefoner. Jag säger bara HERREGUD! Mobiltelefonförsäljarna pratar i hundrasjuttio och sprutar ur sig siffror och lockar med en mycket bra deal. Man blir helt snurrig. En försäljare tyckte att vi skulle ha en mobiltelefon med åtta megapixlar för ca 5700 spänn. Jag förstår inte riktigt det där. Om jag vill ha en bra kamera så får jag ju en superbra kamera för femtusen kronor och kan ju i så fall köpa en enkel mobil istället. Jag kanske är väldigt motvalls men jag behöver faktiskt ingen GPS och jag har separat MP3spelare och jag behöver inte kunna surfa på telefonen. Jag ville ha en telefon med skjut eller flipplock men det var helt ute sa den ena försäljaren.  Men jag vill inte ringa upp folk av misstag. Men det finns ju knapplås. Yeah right. Och det brukar då alltså inte gå upp? Snacka om bakåtsträvanden. Jag brukar regelbundet av misstag bli uppringd av min väninna som också har knapplås på sin telefon.Vi bad att få återkomma till försäljarna och de blev lika besvikna i alla tre butikerna. Det är något knäppt med mobiltelefonin tycker jag. Jag tror att jag ska behålla min gamla mobil tills den ramlar isär helt. Som en ren protest. Dessutom så tror jag inte att det är så himla hälsosamt med mobiltelefoni men det är en annan historia ni kan läsa mer om på friskfaktorerbloggen.

I morse hade jag en PT klient kl. 06.30 vilket är tidighetsrekord. (Det förra rekordet var kl. sju). Själv älskar jag att träna på morgonen och gladdes nu åt att ha en klient som också gjorde det. Mycket funktionella övningar blev det. Efter det var det dags för egen träning. Löpning i aerobicssalen med grodhopp, boxning, chins med gummiband, pilatesbollsträning med bl.a utfallsövningar och knäböjar med ena benet på bollen. Efter det kvastskaftsstretch och rörlighetsövningar. Sen var det dags för kaffe och lite snack med Nadia som arbetade i repan idag. Nadia har vandrat till baslägret vid Mount Everest och hon är grymt sugen på att försöka klättra upp för den bergknallen. Som alla förstår är det ju ingenting man bara gör sådär i en handvändning men jag tror faktiskt att Nadia skulle klara en sån grej om hon verkligen gick in för det. Först måste hon bara få ihop ca 650 000 men det är ju en världslig sak i sammanhanget... Nåja vi kom in på klättring och det är något speciellt med klättring. Jag känner en skräckblandad förtjusning inför klättring. Det är någonting märkligt som drar när det gäller klättring och jag är rädd att jag skulle kunna fastna för klättring lika hårt som jag en gång gjorde för triathlon. Jag nöjer mig med att gå till klätterklubben någon gång sporadiskt. Det är nog säkrast. Men om man snackar om klättring så måste man bara känna till Alain Robert. Denna fantastiska klättrare och spindelmänniska har bestigit de flesta extremt höga skyskrapor och monument som finns. Utan säkerhetsutrustning! Om ni undrar vad riktig styrka och smidighet är och vad äkta funktionell träning är så bör ni kolla in denna man! Kommentera gärna!!
 

Ska bara träna upp fingerstyrkan så ska jag nog också kunna klättra i taket så småningom... hmpf

Till siten
http://www.alainrobert.com/index.php/english/HOME.html

Kolla in videon
http://www.alainrobert.com/index.php/english/VIDEOS.html

Jag har försökt att göra mitt bästa när det gäller semesterfirande, men det går sådär, tycker jag. Jag vet inte riktigt hur man gör. Det kan ju antingen vara ett tecken på en ganska tragisk tillvaro där den stackars kraken (jag) har stressat så mycket att jag inte kan varva ned eller så är jag helt enkelt så nöjd med min tillvaro även under icke semestertid att jag inte tycker att jag behöver ändra på så himla mycket. Vad vet jag. Bara för att jag är terapeut betyder det inte att jag kan terapeuta mig själv:-) Jag föredrar i alla fall den senare tolkningen. Ta bara en sån sak som träningen. Varför ska jag minska på den om jag fladdrar runt som en halvstarrig olustig stackare som driver Svenne till vansinne (fast han är så lugn, så han blir inte vansinnig utan undrar bara lite lugnt varför jag inte tränar när jag själv märker att jag blir stirrig och olustig av att vara stilla).  Nä det är bara att konstatera att det där med semester är alldeles för ostrukturerat för mig. Därför har jag anmält mig till ett spinningpass på Balance i stureplan kl. 07.00 i morgonbitti. Det är dags att vidga mina vyer lite tänker jag och vad passar bättre till att göra detta om inte semestern?

Gårdagen började jag med ett skönt spinningpass kl. 6.45. Kvällen ägnade jag bl.a åt att gå och se Harry Potter och Halvblodsprinsen med Svenne och Mattias. Det var en jättelång film och jag skäms faktiskt för att erkänna det men jag nickade till och fick en armbåge i sidan av Mattias. Jag missade inget viktigt, bara själva poängen med hela filmen och måste fråga varför Harry gråter..... Herregud jag har ju blivit precis som mina föräldrar. Och jag som lovade mig själv att inte bli en sån som somnar på film. Jag glömmer aldrig hur pinsamt jag tyckte det var när mamma somnade på filmen Över alla hinder med Tatum O´Neal.

Dagen tillbringade jag på kära gamla älsklingsfiket Rittan och där var jag så fantastiskt produktiv att jag korrekturläste och lade in ändringar i mitt ena manuskript så nu är det en sista genomläsning av mig och några till sen PDFning och sen ska det skickas på tryckning är det tänkt.

Kvällen tillbringade jag på City Dental eftersom brorsan hade tipsat om att det var grymt billigt att gå dit. Jag kände av ilningar i tänderna och eftersom det var över ett år sedan jag var hos tandläkaren tänkte jag att det var bäst att göra slag i saken. Det här med tandläkaren är en stor sak för mig, vill jag bara påpeka. Jag har grym tandläkarskräck nämligen. Därför tycker jag att jag var riktigt modig som gick dit. Till en vilt främmande mottagning.
Det var en stor och jättefin mottagning och bemötandet var snabbt, vänligt  och effektivt utan att kännas stressigt eller slarvigt. Jag hade inga hål i tänderna vilket ytterligare gjorde besöket trevligt. 395 kronor kostade besöket och då gjordes en grundlig undersökning med röntgen av tänderna och behandling av mina ilande tandhalsar.

Ha det gott
Hälsar Åsa-Helena

Ber om ursäkt för att jag inte skriver förrän nu, men dygnet har inte riktigt räckt till. Detta i synnerhet nu när jag har bestämt mig för att sova mer, men det återkommer jag till. Nåja. i torsdags åkte jag ned till min väninna på Flyinge igen och hade en jättehärlig semester. Jag passar på att lägga in riktigt mycket bilder så att min blogg inte riskerar att bli innehållslös för att citera en Metrobloggare som intervjuades i ja, tidningen Metro. Flickan skrev om mode i sin blogg och skrev att en blogg skulle innehålla bilder och inte en massa text för då blev den alldeles för innehållslös?!! Jag har alltså HELT missuppfattat vad som menas med innehåll! Därför lägger jag in MÅNGA bilder nu så att bloggen inte blir innehållslös :-)
 
Första dagen inledded att Nora fick nya skor av den duktiga hovslagaren Alex. Lilla Leo diggade till radion.

 
Visst är hon en rasande grann häst!


Medan Soffi fixade i stallet kollade jag och Leo in hästhagarna...

 
Soffi undrade vad jag ville göra och jag sa att det inte spelade någon roll. När hon insisterade på att jag skulle förslå något så kom jag på att jag inte hade sett The turning torso i Malmö, så då åkte vi dit.

 
Personligen blev jag inte så imponerad över torson faktiskt. Jag tyckte att det såg ut som att den redan började bli solkig, så det lär inte bli roligt att göra rent den den sen. Tjing för att slippa det. Nåja, husen framför var byggda i Hammarby sjöstadstil och jag kan inte låta bli att tycka att blir för stelt. Det är för lite gräs och grönska och alldeles sterilt. Det blir för konstgjort för min smak, men det är ju tur att vi alla är olika.


Självklart var vi även i Lund och då måste man ju fota domkyrkan (det är väl domkyrkan jag har fotat?..eh? host host). Leo nickade i alla fall när jag frågade honom...

Så här ser det ut på en del gator i Lund. Är det inte vackert?


Lomma beach. Det här är ett hett ställe numera. Området är också grymt exploaterat öh, jag menar utbyggt och stilen är ja, precis som i Malmö och Hammarby med flera ställen. Här är dock betoningen mer på att det är bra att ha pengar när man bor här. Jag menar så att man har råd att lägga upp yachten intill bostaden, inte helt långt ifrån vrålåket man har på parkeringen.
Leo upptäckte att det var jättekul att bada och jag upptäckte att det var smart att smörja in sig med MASSOR av solskyddskräm. Jag läste Lisa Marklund och tyckte att boken Livstid var spännande. Dock tyckte jag kanske att personerna i boken inte riktigt blev levande utan de blev lite väl distanserat beskrivna. Enligt min smak alltså. 

Jag sov jättegott i Soffis gästrum och jag blev väckt av en levande liten väckarklocka som heter Leo
Han upptäckte att det går att lyssna på musik med min mobil och det var jättekul.

Man kan ju inte åka till Flyinge utan att ha sett lite ridning. Här galopperar Soffi en något stallmodig Nora. Tro det eller ej, men jag red faktiskt en liten stund. 172 cm över manken kändes väldigt högt måste jag säga och jag höll mig till skritt och trav. Jag tror att det var 15 år sedan jag red, kanske mer.


 
När vi kom till Staffanstorp stannade vi till vid örtaträdgården där och fikade och vet ni vad jag fick tag på! Jo äkta gammaldags äppelmust. Sån där härlig hemmagjord variant som vi gjorde när jag var barn och tillbringade somrarna i Falkenberg. Då plockade man äpplena i trädgården och åkte till musteriet med dem och fick en helt fenomelt god sommardricka och som var betydligt hälsosammare än dagens läskeblask. Självklart åt vi kaka till. Jag tog solroskaka och Soffi tog kanelkaka och så tog vi grädde till såklart. Det är bara hälsosamt...

Efter det äventyret var det bara att åka raka vägen tillbaka och packa resväskan för hemfärd till kära gamla Solna igen. Under resan hann jag läsa färdigt Lisa Marklund och skriva lite på ett av mina bokprojekt. Dock gjorde jag detta för hand vilket ju är helt fel om man åker första klass på tåget. Så gott som alla satt och knappade på sina datorer. Själv hade jag bestämt mig för en datorfri helg och det fick jag, bortsett från en google sökning på The turning torso. Efter en riktigt härlig minisemester var jag åter på jobbet på måndag, och jag kanske är konstig, men jag älskar det!

Kramar från Åsa-Helena

Jaha så är midsommarhelgen snart till ända och ja, jag har hunnit med en hel del. Morgonen inleddes med en promenad till vår kära Hagapark. Den är ju så vacker att det nästan gör ont...






         
På den här bryggan fastnade vi en stund

Midsommarafton firades hos vännerna och till lika tillika? (hur stavas detta egentligen?...) släktingarna. Nåja låt oss inte gå på det för det blir vääldigt krångligt att reda ut. Nåja vädret var ju precis som på TV -reklamen, in med maten-ut med maten och faktiskt så hann vi äta under fullt solsken för att sedan snabbt få rusa in under tak när en hagelfylld regnskur gled förbi.
 
Tycker att vi lyckades bra med timingen, faktiskt. Nubbarna fick jag dock inte smaka eftersom jag körde vår bil som de numera har börjat regna in i. När man startar bilen så forsar det in vatten på golvet till passagerar sätet. Mycket otrevligt. Nåja jag och Ninis provade en del alkoholfria alternativ och vi testade en alkoholfri cider som smakade riktigt bra. Sen smakade vi en alkoholfri öl och det var ibland det äckligaste jag har druckit. Det är nästan imponerande hur man kan lyckas att få något att smaka så vidrigt faktiskt.

Ninis och Jonas blev i förrgår ägare till en jättemysig villa efter en riktig rysarperiod. De hade nämligen sålt sin lägenhet och sen hade det inte varit så lätt att hitta något nytt. Nu har de emellertid fått tag på ett jättemysigt ställe och jag blir riktigt avundsjuk på utsikten de har ifrån vardagsrumsfönstret. De kan titta in i en vacker ljus skog, för trädgården vetter mot en allmänning. Detta fick mig att längta efter ett sommarställe.

Sent på kvällen for vi hem mätta och belåtna efter en hel dag med god mat och dryck. Jag vill inte skryta men om jag får säga det själv så körde jag hem på ett oklanderligt sätt. Jag lyckades också med att parkera bilen utan att köra in i någon annan. Skulle vilja gå så långt att jag kallar det fickparkering faktiskt. Var ju tvungen att ställa bilen under ett träd istället för på vår vanliga parkeringsplats eftersom det regnar in i den. Jag är ju minst sagt lite ringrostig när det gäller bilkörningen så det här var välbehövligt.

Dagen efter så ägnade vi hela förmiddagen åt att kolla upp vår hushållsekonomi. (Ja, vi kan verkligen konsten att roa oss...). Vi var jätteduktiga och gjorde en noggrann genomgång och lade in vår befintliga budget och vår önskvärda budget i excel. Vi kände oss så duktiga och skämtade om att det här skulle Charlie och Mathias i Lyxfällan gilla. Ju mer vårt arbete fortskred desto mer sjönk vårt humör. När vi äntligen var klara satt jag och Svenne helt förstummade över att vi hade haft så dålig koll på vart våra pengar tog vägen. Bara mitt bok och prenumerationskonto låg på nästan en tusenlapp i månaden och det där caffé latte drickandet var INTE gratis. Svenne cyklade till jobbet i morse efter att ha kollat bensinkostnaden och Mattias fick minsann höra att han måste minska på telefonsamtalen till kompisars mobiltelefoner på vår stationära telefon och datorn ska hållas avstängd när den inte används.

Ja inte vet jag om jag mår så mycket bättre nu, när jag verkligen vet hur det ligger till med ekonomin, men förhoppningsvis kommer jag att göra fler medvetna val framöver. Någon sommarstuga lär det inte bli på länge, men promenader till Hagaparken är ju fortfarande gratis...

Ha det gott
Kramar Åsis

Förra veckan bara rusade förbi. Förmodligen för att den var så händelserik. På måndagskvällen var jag och en kollega på information och presentation av hälsoenhetens i Södertäljes arbete. Det var ett jättetrevlig arrangemang och jag som egentligen är en riktig skeptiker till insatser mot fetma (för att jag tycker att de är så bristfälliga) blev glatt överraskad av att höra att de arbetade mycket långsiktigt och med såväl grupper som individuell behandling. Dessutom skall de starta kurser för invandrare på deras hemspråk ,vilket är mycket välbehövligt i det området. Sedan vill ju givetvis läkemedelsföretagen vara med och leka så en representant för läkemedlet Reductil var där och nämnde helt kort att många blir hjälpta av att de börjar gå ned i vikt av medlet och på så sätt blir inspirerade att fortsätta med sin livsstilsförändring. Hmm tveksamt... Nåväl efter presentationen följde trevligt mingel och en jättefin buffé och jag träffade många intressanta människor som sysslade med livsstilsförändring.
På tisdagen var jag och min kära väninna Ninis på föreläsning med Marie Broholmer som arrangerades av Svenska Idrottsmedicinsk förening. Marie har sedan 1996 arbetat inom idrotten bland annat som kostrådgivare åt Sveriges Olympiska Kommitté och föreläsare på Bosön. Det var en jättebra föreläsning, för den rätade ut en rad frågetecken kring forskningsläget och den konsensus som råder inom kostområdet. Budskapet var att de gamla kostråden står sig och kolhydraterna likaså. För en person som tränar lätt träning några gånger per vecka så krävs ca 5-7 g kolhydrater per kilokroppsvikt per dag. Det blir 420 g för en person som väger 60 kg. För att få i sig de kolhydraterna krävs det :

1 port flingor 23 g
2 bananer 46 g
1 äpple 13 g
1 apelsin 13 g
8 skivor bröd 80 g
1 glas apelsinjuice 20 g
2 port pasta 78 g
2 port ris 82 g
1 glas mjölk, fil el. youghurt 50 g
1 dl majs 14 g
Tot 419 g

Man får äta ganska mycket för att få i sig det, eller hur?

Får man i sig för lite kolhydrater så löper man risk att bli skadad och drabbas av infektioner eftersom immunförsvaret påverkas. En ny trend som kallas "Train low-compete high" går ut på att man ska träna på lågt intag av KH och sedan när man tävlar ligga högt på KH. Det var flera i publiken som hade testat detta och de sa att det gick att träna distansträning med lågt KH intag men det absolut inte att göra någon kvalitetsträning.
Detta har jag givetvis berättat för Svenne, men än så länge så tycker han att han tränar jättebra på sin nya diet och han tycker att han inte blir lika uppsvälld i magen som han brukar bli av kolhydratrik mat. Det är ju kanske inte så konstigt eftersom kolhydrater binder mer vätska. Man måste ju ät lugnt och tugga maten noga också. Se bara vad som hände den här hajen som simmade i ett av våra akvarier som finns på min arbetsplats. Han fick för sig att han skulle äta upp sin kompis. Han tuggade inte maten noga utan satte i halsen och dog...



Den som gapar efter mycket...

På torsdagen var jag och Svenne ute och promenerade i Hagaparken på morgonen och jag lurade upp Svenne på Hagakullen. Det är ju lika bra att bli ordentligt flåsig när man ändå håller på. Jag sprang före och fotade sen Svenne när han kämpade på uppför backen. Han vägrade nämligen att springa.

Jag vet inte vad det är med min man, men han är så rolig att retas med...


Det kanske inte ser så brant ut men tro mig, Hagabacken är grymt jobbig.





Nu ska ju Vickan och Daniel flytta till Haga. Det har jag inget emot, såvida inte någon del av parken ska spärras av.

Påskafton inleddes med ett spinningpass med tre modiga deltagare, och så jag, för dagen iförd fjäderdekorationer i håret och kycklinggul top. 

Jag och maken har precis klarat av att bjuda på en påsklunch/middag till vår lilla men naggande goda släkt och ska nu mätta och belåtna sjunka ned i soffan.

Önskar nu er en riktigt GLAD PÅSKHELG!
Kramar Åsa-Helena