Löpning spinning och löpning igen -gud vad jag är stolt
I torsdags var det Yvonnes tur att ha spinningen och jag hade alltså några morgontimmar att disponera hur jag ville. Därför bestämde jag på onsdagen att den här gången skulle jag gå på hennes pass och jag skulle också jogga dit och hem. Jag och Svenne gick o lade oss i god tid på onsdagskvällen enligt vår nya hälsostrategi. Mattias var ute med kompisarna och hann inte komma hem innnan vi lade oss, men han börjar ju bli en stor gosse och mobil har han ju.
Jodå den kunde han använda också! Klockan halvett får vi ett SMS att han glömt nyckeln och att vi måste komma ned och öppna. Efter en halvtimme har han fortfarande inte dykt upp. Efter ytterligare en liten stund får vi ett SMS: "Missade tåget måste gå hem från Huvudsta" Kunde inte ungen ha väntat med att SMSa då!!! Nähä så då fick vi gå ned och öppna porten och sen följde halvtaskig sömn tills ungen äntligen kom intravandes vid halvtvå! KUL! Speciellt för Svenne som skulle upp halvfem. Jag hoppas att ni som funderar på att skaffa barn förstår att man gör det för att få veta att man lever! Och för att ständigt oroa sig när det börjar bli större....
Nåja jag kom upp lite efter kl. fem och åt gröt och kände mig faktiskt riktigt pigg, så jag höll fast vid min föresats och tog på mig träningskläder och löpdojjor innan jag han fatta vad som hände. Och det blev en härlig löptur ned till gymmet. Det hade inte blivit sådär äckligt hett ännu (förlåt så får man ju inte säga, jag vet), jag menar underbart varmt...
Jag förstår egentligen inte varför Sverige kallas för mellanmjölkens land, det stämmer ju inte. Det är antingen svinkallt, superslaskigt, jättegrått, jätteblött eller superhett. Det finns väl inget mellanmjölkigt med det? Nåja jag kom fram till gymmet och kände mig pigg som en mört. Malin i repan blev förvånad och trodde att jag hade missat att jag inte hade passet, men jag kunde lugna henne. Yvonne såg också lite paff ut för hon trodde också att det hade blivit ett missförstånd, men blev jätteglad över att höra att jag tänkte hänga på. Jag tror att vi blev hela 6 stycken personer på klassen och det är faktiskt mycket för att vara mitt i semestern. Yvonne körde ett jättehärligt pass med tre långa backar som vi fick kämpa med. Hennes musikval passade mig ypperligt i smaken och till min stora glädje körde hon också en lång Rammsteinlåt som jag inte hade hört förut. Jag gillar när man bryter av med lite råare tongångar... När jag kom hem mådde jag som en prinsessa och jag blev nästan sur på mig själv över att jag så sällan kommer iväg och kör för mina kollegor och att jag så sällan mixar ihop mina pass med annan träning. Jag kan faktiskt skylla på att jag inte har så mycket tid över, men å andra sidan så är det där med att ha tid relativt. Det säger ialla fall min chef Lennart på vårdcentralen där jag jobbar. Han har läst Bodil Jönssons bok om tid och han verkar få tid till det mesta. Jag fattar inte hur han gör. När jag tänker på honom kommer jag att tänka på Nike reklamen JUST DO IT. Det är nog så han gör. Och det är nog så jag borde göra mer, för de flesta hindren finns trots allt våra huvuden.
Mina favoritgympadojjor. Inte Nike men väl Adidas.
Jodå den kunde han använda också! Klockan halvett får vi ett SMS att han glömt nyckeln och att vi måste komma ned och öppna. Efter en halvtimme har han fortfarande inte dykt upp. Efter ytterligare en liten stund får vi ett SMS: "Missade tåget måste gå hem från Huvudsta" Kunde inte ungen ha väntat med att SMSa då!!! Nähä så då fick vi gå ned och öppna porten och sen följde halvtaskig sömn tills ungen äntligen kom intravandes vid halvtvå! KUL! Speciellt för Svenne som skulle upp halvfem. Jag hoppas att ni som funderar på att skaffa barn förstår att man gör det för att få veta att man lever! Och för att ständigt oroa sig när det börjar bli större....
Nåja jag kom upp lite efter kl. fem och åt gröt och kände mig faktiskt riktigt pigg, så jag höll fast vid min föresats och tog på mig träningskläder och löpdojjor innan jag han fatta vad som hände. Och det blev en härlig löptur ned till gymmet. Det hade inte blivit sådär äckligt hett ännu (förlåt så får man ju inte säga, jag vet), jag menar underbart varmt...
Jag förstår egentligen inte varför Sverige kallas för mellanmjölkens land, det stämmer ju inte. Det är antingen svinkallt, superslaskigt, jättegrått, jätteblött eller superhett. Det finns väl inget mellanmjölkigt med det? Nåja jag kom fram till gymmet och kände mig pigg som en mört. Malin i repan blev förvånad och trodde att jag hade missat att jag inte hade passet, men jag kunde lugna henne. Yvonne såg också lite paff ut för hon trodde också att det hade blivit ett missförstånd, men blev jätteglad över att höra att jag tänkte hänga på. Jag tror att vi blev hela 6 stycken personer på klassen och det är faktiskt mycket för att vara mitt i semestern. Yvonne körde ett jättehärligt pass med tre långa backar som vi fick kämpa med. Hennes musikval passade mig ypperligt i smaken och till min stora glädje körde hon också en lång Rammsteinlåt som jag inte hade hört förut. Jag gillar när man bryter av med lite råare tongångar... När jag kom hem mådde jag som en prinsessa och jag blev nästan sur på mig själv över att jag så sällan kommer iväg och kör för mina kollegor och att jag så sällan mixar ihop mina pass med annan träning. Jag kan faktiskt skylla på att jag inte har så mycket tid över, men å andra sidan så är det där med att ha tid relativt. Det säger ialla fall min chef Lennart på vårdcentralen där jag jobbar. Han har läst Bodil Jönssons bok om tid och han verkar få tid till det mesta. Jag fattar inte hur han gör. När jag tänker på honom kommer jag att tänka på Nike reklamen JUST DO IT. Det är nog så han gör. Och det är nog så jag borde göra mer, för de flesta hindren finns trots allt våra huvuden.
Mina favoritgympadojjor. Inte Nike men väl Adidas.
Kommentarer
Trackback
