FORMSNACK

Jaha här sitter jag nu hemkommen från gymmet för några timmar sedan efter ett superskönt spinningpass. Idag jobbade vi tungt men ändå med ganska bra tempo under flera låtar vilket blev riktigt jobbigt. Kanske var jag lite sliten efter gårdagen, för pulsmässigt låg jag inte så fasligt högt, men det kändes ordentligt i benen. Gårdagen blev en märklig dag. Sonen blev rånad på jacka, nycklar och mobil i helgen. Tänker inte gå in närmare på det här i bloggen men vad jag vill komma fram till är hur kroppen liksom kan härbergera alla känslor så att man tror att man är mer ok än vad man är. I går kom dock reaktionen och jag var alldeles knäsvag och full av tankar på vad som kunde ha hänt o.s.v och mitt upp i allt det hade jag ju min vanliga spinningklass. Trots att jag hade kollat schemat och konstaterat att vårschemat äntligen är igång och min klass nu går att kombinera med yogaklassen (som är lagd så att vi först kan  köra spinning och sen yoga), så missar jag att min klass är framflyttad. Jag kommer till gymmet i tron att jag bara har sex minuter på mig innan min klass börjar och är lite sur på mig själv över det och blir inte mindre stressad när jag får höra att jag är tio minuter sen! Jösses! Sällan har jag väl kommit igång så snabbt. Kunderna var uppvärmda redan så det var bara att sätta igång med "grovjobbet". Jag hann faktiskt med att glida in på yogan och Micke, den duktiga yogaläraren vi har, var vänlig nog att smyga åt mig en yogamatta. En timme poweryoga - gud vad jobbigt och gud vad skönt. Det kommer hädanefter att bli min melodi att köra det passet efter min klass.


Micke sa lite förvånat att han inte trodde att jag kunde slappna av och trivas med något så stillsamt som yoga. Oj, oj ,oj, då känner han inte mig! Mitt problem är bara att jag ofta somnar, om jag slappnar av ordentligt. När Micke nämnde att någon hade börjat snarka under avslappningen fick jag en bestämd känsla av att det var jag... :-)

När jag var på väg in till datorn alldeles nyss med kaffekoppen i högsta hugg, fick jag syn på någonting mycket märkligt. En ekorre på vår balkong! Vi bor på tredjevåningen och har en bra bit till närmsta träd med det kanske inte är något problem för en ekorre. Han eller hon verkade i alla fall hitta mycket att äta i mina gamla blomlådor.