FORMSNACK

Det är alltid roligt att komma iväg på konvent och få lite inspiration, i synnerhet som det var länge sedan jag var på ett sådant. Eftersom jag är en inbiten spinningnörd som har cyklat sedan 1996 så kommer jag faktiskt lämna en del synpunkter och omdömen om konventet. Att säga att jag inte gillar någonting utan att konkretisera är inte min stil, så därför hoppas jag att min kritik ska kännas konstruktiv och inte "sågande". (Kom gärna med synpunkter och kommentarer!)

KTH-hallens konvent gavs i lördags den 14 februari på självaste alla hjärtans dag och hölls på BodyBike cyklar som jag tidigare inte var särskilt imponerad av, eftersom jag tycker att man hamnar för långt bak på dem. Den nya generationen BodyBike är betydligt bättre och har dessutom ett imponerande motstånd som verkligen är helt steglöst och ger en rättvis och jämn ökning av belastningen. Mycket trevligt!

Dagen inleddes med ett pass av Therese Hämäläinen som kallades Energyboost. Det kan tilläggas att det alltid är tufft att köra först på ett konvent då folk kanske fortfarande är trötta men därför är det desto viktigare att ge energi. Therese inledde klassen med att gå igenom de olika greppen på cykeln, vilket åtminstone fick mig att höja på ögonbrynen, eftersom så gott om samtliga deltagare var spinninginstruktörer. Kanske menade hon att cykelmodellen var okänd för deltagarna men tyvärr fick åtminstone jag känslan av att hon inte var medveten om att hon körde för kollegor. Therese berättade att hon fokuserade på att vi skulle arbeta kontrollerat med benmuskulaturen och med coren som kärna. Tyvärr instruerade hon som så många andra att man skulle spänna magen när man cyklar och det blir olyckligt. Andningen ska ske med hjälp av diafragman och spänner man magen hamnar andningen högre upp och det är inte alls önskvärt. Tyvärr.

När det gäller att arbeta kontrollerat med bensmuskulaturen så är det ju en regel. Att arbeta med s.k. smartcycling teknik är något man alltid ska betona som instruktör, så detta var inte heller någonting nytt eller inspirerande. Det var utlovat att det skulle medfölja två dansare som skulle dansa på klassen, men tyvärr så blev detta inställt, vilket var lite synd. Cueing tekniken och förmågan att förmedla exakt vad som ska göras och när får inte riktigt godkänt. Detta gällde genomgående för instruktörerna faktiskt. Therese hade annars en mycket god teknik och klassupplägget var godkänt men inget extra, utan det kändes som ett helt vanligt spinningpass och det är tyvärr inte tillräckligt på ett konvent. En bidragande orsak kan också ha varit att det också kändes som om hon instruerade till ganska orutinerade deltagare och att hon var ganska återhållen i sin instruktörsstil.

12.30 Körde Andreas Glennfalk ett pass han hade döpt till Gott och blandat. Andreas började som tränare 1995 och utbildar instruktörer på S.A.F.E., vilket givetvis gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på denna klass. Andreas hade en bra positiv utstrålning men han verkade faktiskt lite trött. Vi körde intervaller och det kändes bitvis som om vi fick vänta på att Andreas återfick andan. Kanske var detta en gimmick men den gick inte fram i så fall. Annars är det ju bättre att man som presentatör kör lite försiktigare så att man orkar instruera klart och tydligt med kropp och språk.

Min känsla var att det var lite för enkelt, lite för basic, och det kändes inte som att Andreas var riktigt laddad. Musiken gick inte att höja så högt som vi deltagare hade önskat och vad det nu berodde på vet jag inte, men sådant måste funka om det ska bli riktigt bra. Musiken var helt ok, men inte mer. Inte så väl synkat och väl anpassat som jag hade hoppats. Det är att göra det för lätt för sig att uppmana folk att ta sitt gruppansvar och ha skoj eller ta i. Givetvis är det ju upp till deltagarna om de vill ta i och ge det där extra de kanske inte ger när de tränar själv eller har egna pass, men presentatörens uppgift är ju just att utmana, engagera och inspirera till att vilja just det.

Efter detta var jag lite besviken och rannsakade mig själv. Kanske är det inte bättre än så här? Kanske är jag förstörd efter att ha bevistat Monika Björns och Mats Slorfeldts Millenium workout spinning convention med deltagare, presentatörer och föreläsare från halva jordklotet, tänkte jag dystert.

Efter lunch löste det sig emellertid! Då kom nämligen Nils Torring och körde ett pass och då föll bitarna på plats. Nils bjöd på sig själv och instruerade med både humor och självdistans. Passet var väl genomtänkt och fyllt av små utmaningar som tände hela salen. Musiken satt som en smäck och kondition och teknik hade han så helt plötsligt var allt kristallklart - så här går en riktigt bra presentation till. Vi arbetade emellanåt uppdelade i två team som krigade mot varandra och jag kände nästan mina tävlingshorn växa ut i pannan... Ska man kommentera något så skulle det i så fall vara att det kunde bli ännu lite tydligare med vad som skulle göras och när. När man börjar bli trött behöver man klara och koncisa direktiv. Ingenting nytt och "världsomvälvande" gavs men väl en alldeles utmärkt rolig och inspirerande klass och presentation.

Denna slutkläm gjorde att dagen kändes väl värd sina pengar och jag riktar ett stort tack till KTH-hallen som hade gjort ett kanonarrangemang. Trevligt bemötande och ett arrangemang som inte gnisslade någonstans. Mycket lägligt fick alla deltagare med sig en varsin röd ros att imponera på sin käresta eller närmaste med. Tyvärr förstod Svenne att jag inte hade köpt rosen själv...

Än en gång tack till KTH-hallen.
Jag kommer gärna tillbaka!